Finns stins?
Det är en fråga som vi alla har ställt oss många gånger, eller hur? För det finns ju snart inga stinsar kvar. Och inga tåg. Bara räls. Spår från en förgången tid.
Är detta en flammande film mot järnvägsnedläggelsen? Inte alls! Den handlar inte om tåg över huvud taget, fast det ser ut så. Den handlar om prestige. Om vilka komiska återvänds- gränder den idiotiska prestigen sätter oss i. Den som gör att vi inte kan ändra oss när vi har fel. Fast vi förstår att vi har fel och alla andra också förstår det. Den prestigen handlar det om. Och det handlar om en stins som brinner. Hur han brinner och varför han brinner. Är det av passion, av entusiasm, av hopp, av längtan, av vrede, i protest mot världens ondska, eller är det rent av så enkelt att han heter Brinner, Stinsen Brinner?
Ja, ja, ja, säger någon avmätt. Det där är nog bra, men blir det roligt? Kommer man att få skratta? Naturligtvis får man det. Om man vill. Men man behöver inte.
Med dessa visdomsord överlämnas ni härmed i filmens våld. Väld? Jodå, ni behöver inte vara oroliga. Den här filmen innehåller massor av skojigt våld.