När en historias huvudperson vid tre års ålder inser att alla vuxna är hycklande idioter, och i sin vägran att bli som dem helt enkelt väljer att sluta växa, vet man att det inte är en historia som alla andra.
Istället för att växa upp, och in i en av samhället accepterad norm, utvecklar den tystlåtne Oskar två andra talanger — att spela på sin blecktrumma, och att skrika i sådan falsett att glas krossas. Han går runt med sin blecktrumma och betraktar världen ur ett ständigt underifrån-perspektiv, till den dag tyskarna marscherar in i Danzig och Oskar blir en av de få verkliga revoltörerna mot krigsmakten.
Med åren förändras hans syn på kvinnor, och han förälskar sig i faderns älskarinna — den jämnåriga Anna — men säg det som inte kompliceras av att se ut som tre när man i själv verket är sexton.