Nana

”Lyxfnasket – hennes förödande makt över männen. Besinningslöst brunstig jagar hon pengar och lyx”. Émile Zolas erotiska romanklassiker i mycket fri tolkning, med Nana som livsnjutande stjärna på en nattklubb. Glädjeflickan, modellen och nattklubbsentertainern Nana gör succé på Bonds etablissemang. Den välbärgade finansmannen von Falke blir förälskad och lånar henne sin luxuösa ungkarlslya. Där ger Nana storslagna jetset-partyn som övergår i orgier. Nana är dock ombytlig och blir uttråkad. Hon flyttar ständigt runt mellan boenden och partners. Nana får ihop det med unga fattiga älskare, vackra kvinnor och rika prinsar, ministrar och baroner. Vid premiären floppade filmen rejält. Den klipptes ner med tio minuter, bytte namn till ”Tag mej – älska mej…” och fick nypremiär inför en besviken publik. Anna Gaël hävdade att hon blivit lovad att man skulle använda en ”body double” i nakenscenerna, och stämde producenterna eftersom det framstod som att det var hon själv som var naken i bild. Enligt produktionsbolaget hade Gaël sett den färdiga filmen och inte haft något att invända mot den.