Måns Möller gör upp med den klassiska frågan "om man får skoja om allt" i denna soloföreställning som pendlar mellan mörkaste förtvivlan och ljusa glädjestunder när han beskriver sitt liv med en son med diagnosen autistiskt syndrom. Det är en väldigt varm och bitvis hysteriskt rolig föreställning. Men svärta? Nja, det är inte mörker eller sorg som syns i Måns ögon när han pratar om sin son Viggo.
Bara närhet och en väldig massa kärlek.