Lära För livet

Jag hade gjort två samhällskritiska serier för SVT. ”Fosterbarn” och ”Dela lika”. Svartvitt och skakig handkamera och miljöer som publiken aldrig förr sett. Det fanns en enda teve kanal och de fick ett enormt genomslag. Då kom min dåvarande chef Gunnar Hagner med en beställning. Dags för skolan, sade han. Skolan! Gud så trist. Jag hade hoppats på Hinseberg, kvinnor i fängelse, eller kanske Svenska Kyrkan. Men skolan! I ett halvår gjorde jag research. Jobbade som lärare – förfärligt – satt i klassen som elev – dötrist. Intervjuade elever, lärare, föräldrar, socialassistenter. Hängde med på fritidshem och hemliga ställen. Och kom hem med ett enormt stort material. Detta var också en tid då skolan debatterades. Vad skulle man ha den till? Sortering? Förvaring? Och jag träffade alla. De skoltrötta, de som inte hängde med och de uttråkade som faktiskt ville lära sig något. Och de ganska besvikna lärarna. Men jag skulle ju skriva en teveserie, jag skulle ju skriva dramatik! Och hur gör man dramatik av tio fulltecknade kollegieblock? Genom begränsningar. Då kommer inspiration och lust. Och begränsningen blev att berätta om en niondeklass. Sista året innan de skulle ut i livet, sorterade och förvarade. Vi spelade in en sommar i en tom skola, amatörer och proffs i en lycklig blandning. Det blev en liten bomb! - Carin Mannheimer -