Ryan anstränger sig att inte försöka men är omgiven av tävlingsinriktade människor. Hans hippiekompis har blivit kapitalist på ett mindre rumsrent sätt. Hans äldre bror har alltid varit kapitalist på ett i och för sig lagligt, men inte desto mindre oetiskt sätt. Och hans far som har förlorat sitt jobb och tappat tron på systemet har hittat lönsamma möjligheter utanför etablissemanget.
Till och med den kvinna som han är förtjust i har inget emot att bli försörjd av en biltjuv. Ryan lockas av möjligheten att börja med penningtvätt men får kämpa hårt för att klara sig samtidigt som han försöker finna lyckan. Hans situation får oss att undra: Är det möjligt att bara låta sig drivas in i ett nytt århundrade? Håller medelklassen på att utplånas? När är "nog" nog? Och finns det hopp om att inte alla vill bli miljonärer?